En mentors funderingar, en helt vanlig måndag i mars
Nu sitter jag här och vaktar er, då ni skriver en analys på Shakespeares Hamlet och som tagen ur en klassisk undervisningsscen på film, sitter jag framme vid katedern medan ni sitter där vid era bänkar, djupt försjunkna i era egna funderingar: "hur var det nu igen...?", "hur skall jag formulera mig nu då...?" och så vidare. Utanför klassrummet befinner sig ett gäng elever, som med största sannolikhet har rast just nu; de skrattar och tjoar relativt högljutt och man skulle kunna tänka sig att det skulle störa er där ni sitter, men det verkar inte bekomma er överhuvudtaget - ni skriver på så pennorna glöder i alla fall.
Det här är en typisk sådan situation som jag skulle vilja pausa och fotografera; jag skulle önska att ni kunde se er själva nu, genom mina ögon och få se samma sak som jag ser och jag skulle vilja dela med mig av fotot till alla dem som högljutt skriker om hur lata "dagens ungdomar "är, och som menar att "dagens ungdomar" minsann aldrig får någonting gjort; om de såg det jag ser just nu, skulle de förmodligen titta ner i golvet - något förlägna -
och mumla något om att "vanligtvis är det i alla fall så....". Tji skulle de få, helt enkelt.
Tänk... Ni har snart gått 2/3 av er tid här på Igelsta. Vart tog tiden vägen?! Nu går ni ut på APU efter lovet, är borta i fyra veckor och när ni kommer tillbaka är det i princip sommarlov - lite skolarbete återstår dock först! När ni sedan kommer tillbaka till hösten är det ni som är äldst på skolan; ni som är ettornas förebilder; ni som är "de som vet" och "de som kan". Det är ett enormt ansvar - och en ynnest - att få axla en sådan roll.
Det känns som om det vore en hel evighet sedan vi åkte på utflykt till Slandön i ettan - eller hur?
Vi har väl ändå haft ganska kul ihop, so far?
Och till hösten går jag på mammaledighet (om allt går enligt planerna); det känns lite konstigt att inte få ha er i trean - trean är ju trots allt det bästa året! Men om allt går som planerat är jag tillbaka till mitten av våren 2011 och även om jag då inte skulle återfå mentorsskapet för er igen (jag har ingen aning om hur ledningen tänker - jag kanske blir helt utbytt?!), så får jag i alla fall träffa er under ytterligare en halv termin innan ni lämnar skolan för gott. Och det känns rätt gött.
Nu har några av er börjat lämna in examinationen som några av er fortfarande sitter och jobbar med; det skall bli himla spännande att läsa era texter, och de finns rättade och klara här till första lektionen jag har med er efter er APU.
I och med att jag bara har er en gång i veckan, så ses vi inte mer nu förrän vecka 19 (den 10 maj för att vara exakt). Eller jo, vi ses ju under Igelstaloppet såklart. Inte för att jag tänker springa då (min mage är på tok för otymplig för det), men jag kanske sitter gömd i någon buske och hejjar på er!
Ha det så gott nu, vänner!
Kajsa
Det här är en typisk sådan situation som jag skulle vilja pausa och fotografera; jag skulle önska att ni kunde se er själva nu, genom mina ögon och få se samma sak som jag ser och jag skulle vilja dela med mig av fotot till alla dem som högljutt skriker om hur lata "dagens ungdomar "är, och som menar att "dagens ungdomar" minsann aldrig får någonting gjort; om de såg det jag ser just nu, skulle de förmodligen titta ner i golvet - något förlägna -
och mumla något om att "vanligtvis är det i alla fall så....". Tji skulle de få, helt enkelt.
Tänk... Ni har snart gått 2/3 av er tid här på Igelsta. Vart tog tiden vägen?! Nu går ni ut på APU efter lovet, är borta i fyra veckor och när ni kommer tillbaka är det i princip sommarlov - lite skolarbete återstår dock först! När ni sedan kommer tillbaka till hösten är det ni som är äldst på skolan; ni som är ettornas förebilder; ni som är "de som vet" och "de som kan". Det är ett enormt ansvar - och en ynnest - att få axla en sådan roll.
Det känns som om det vore en hel evighet sedan vi åkte på utflykt till Slandön i ettan - eller hur?
Vi har väl ändå haft ganska kul ihop, so far?
Och till hösten går jag på mammaledighet (om allt går enligt planerna); det känns lite konstigt att inte få ha er i trean - trean är ju trots allt det bästa året! Men om allt går som planerat är jag tillbaka till mitten av våren 2011 och även om jag då inte skulle återfå mentorsskapet för er igen (jag har ingen aning om hur ledningen tänker - jag kanske blir helt utbytt?!), så får jag i alla fall träffa er under ytterligare en halv termin innan ni lämnar skolan för gott. Och det känns rätt gött.
Nu har några av er börjat lämna in examinationen som några av er fortfarande sitter och jobbar med; det skall bli himla spännande att läsa era texter, och de finns rättade och klara här till första lektionen jag har med er efter er APU.
I och med att jag bara har er en gång i veckan, så ses vi inte mer nu förrän vecka 19 (den 10 maj för att vara exakt). Eller jo, vi ses ju under Igelstaloppet såklart. Inte för att jag tänker springa då (min mage är på tok för otymplig för det), men jag kanske sitter gömd i någon buske och hejjar på er!
Ha det så gott nu, vänner!
Kajsa
En fröjd
Som jag sa till klassen i dag, på klassrådet: det är numera en fröjd att ha IDP2 i svenska! Jäklar vad ni kan jobba! Det är en helt annan stämning i gruppen nu, i alla fall under mina lektioner, jämfört med tidigare vilket gör att det är roligt igen!
Fick man önska något ytterligare, vore det ju dock att alla hade material med sig till lektionerna, så att det inte går 5 minuter på varje lektion innan vi kan köra igång...
Bra jobbat, hörni!
Kajsa
Fick man önska något ytterligare, vore det ju dock att alla hade material med sig till lektionerna, så att det inte går 5 minuter på varje lektion innan vi kan köra igång...
Bra jobbat, hörni!
Kajsa
